Anledningen till att jag överlever dagen

 
Jag mådde som en kratta redan när jag vaknade. Som tur var fick jag kramas extra mycket med K innan vi klev upp och åt lunch. Fick knappt upp ögonen och huvudet var tyngre än, ja jag vet inte vad. Något jättetungt? Som tur var hade mamma lämnat choklad med chili i skafferiet och hon hade till och med skrivit en lapp med mitt namn på.
 
Så nu ligger jag fullt påklädd under en filt i soffan och fryser som om det inte finns någon morgondag samtidigt som jag finslipar mitt argumenterande tal om att stärka stödet för dyslektiker som jag ska hålla på måndag. Eftersom jag knappt vet vad jag heter så kan det bli vad som helst som skrivs ner till talet idag och jag hoppas för allt i världen att det blir något bra. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0