Ett litet steg för er men ett stort steg för mig

 
27 minuter tog det idag. Förstår ni? Det är ungefär 5 minuter snabbare än mitt snitt på samma sträcka. Möjligtvis ska vi kanske tacka min ormfobi väldigt mycket för fort gick det på grusvägarna kan jag lova. Men det måste väl även vara ett tecken på att jag börjar bli bättre?
 
Om ett år ska jag springa vårruset tillsammans med mina vänner och jag satsar stenhårt på att klara det under 30 minuter. Därför måste jag kämpa på med uthålligheten. Explosiviteten den har jag även om den också kan förbättras, men konditionen måste också byggas på väldigt mycket innan jag kan känna mig nöjd. 
 
Dock är det synd att jag är så rädd för ormar som jag faktiskt är. Det förstör väldigt mycket eftersom jag hela tiden tänker på det men jag försöker att hålla mig så långt från vägkanterna som möjligt och samtidigt så måste jag pressa mig själv att springa fortare så jag kommer hem någon gång. Det är både på gott och ont och så länge det får mig att bli bättre så lutar vågen åt gott. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0