Jag har alltid trott att man ska känna sig värdelös när man är ung.

Anledningen till att jag sällan tar risker, chansar eller tackar jag till möjligheter är för att under hela min uppväxt så har jag fått höra orden "Du kan inte..." "Du kan inte göra si, för du vet inte hur man gör och du kan inte göra så för du kan helt enkelt inte." Vilken unge som helst skulle bli en fegis.
 
Men nu är jag trött på det, jag är så förbannat trött på att bli jämförd med barn, ungdomar och vuxna som faktiskt har gjort något och visat bättre reslutat än mig. Mitt självförtroende har och är fortfarande så långt nere på botten som det går att komma, om än lite djupare ändå. Men eftersom det alltid har varit så så har jag trott att det är normalt. Man ska känna sig värdelös och hjälplös när man är ung. 
 
Det finns så otroligt många saker som jag har velat prova på under hela min senare uppväxt. Saker som jag inte ens nämnt för någon eftersom jag ändå skulle mötas av orden "Nej, du kan inte." Därför har jag gjort många av mina val, som till exempel gymnasium, fritidsaktiviteter och så vidare för att någon annan ska bli nöjd. För att det ska bli så enkelt som möjligt för de runt omkring mig. Så även om jag har gått med en klump i magen i flera dagar så har ändå de andra varit nöjda.
 
Eller ja, nöjd kan man ju inte heller vara så länge man inte är absolut bäst. Något som jag också har lärt mig. Det går inte att nöja sig med till exempel ett VG eller B om någon annan i klassen fått ett MVG eller A på samma uppgift. För då var jag ju inte bäst. 
 
Jag är så jävla trött på allt! 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0