Från den dagen vi föds börjar vi att dö

 
Före, under och efter mitt jobbpass igår funderat jag väldigt mycket på livet. Mitt liv och andras liv. Dels för att så mycket hade förändrats på jobbet sedan jag var där sist och dels för att så mycket kommer att hinna förändras innan jag ska dit igen. 
 
Då helt plötsligt slog det mig verkligen. För att återkoppla till gårdagen då jag verkligen var nere på botten. Livet kan lika gärna ta slut imorgon. Från den dagen vi föds börjar vi att dö. Vi är alla dödsdömda. Varför ska vi (läs: jag) sitta och gnälla över människor som säger åt mig vad jag ska göra? Det är ju ändå ingen annan än jag själv som sätter käppar i mitt eget hjul i slutändan. 
 
Stöd vill vi alla ha ibland men går det inte att få stödet från någon annan måste man helt enkelt hitta det hos sig själv istället. Det är precis det jag ska göra. Jag tänker hitta mitt stöd till mig själv och sen tänker jag inte sluta stötta mig själv förrän jag fått min etta med jordvärme. 
 
Jag tänker från och med idag göra det jag vill göra utan att bry mig ett skit om vad ni eller någon annan tycker. Huvudsaken är att jag är lycklig. Först då kan jag börja göra andra människor lyckliga. 


Kommentarer
Postat av: marina

Bra skrivet! Precis så vi alla borde tänka!

Svar: tack! :)
Hanna Liebenholtz

2014-04-28 @ 11:38:53
URL: http://marinapalme.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0